Vid sekelskiftet 1800-1900 dominerades den svenska klädkulturen i högreståndskretsar av det franska modet. För kvinnodräkten innebar detta en hård snörd midja och långa, släpande kjolar. I protest mot detta bildade Märta Jörgensen år 1902 Svenska Kvinnliga Nationaldräktsföreningen. Dess mål var att med utgångspunkt från de svenska bygdedräkterna kunna skapa en praktisk klädnad, som skulle kunna bäras av alla kvinnor i den dåvarande unionen Sverige-Norge. Inspiration hade hon fått vid det kungliga hovet på Tullgarn och den dåvarande kronprinsessan Victoria. Det blev högsta mode att bära bygdedräkt, och Victoria bar gärna Ölandsdräkt när hon vistades på Solliden. På Tullgarn bars en version av Vingåkers / Österåkersdräkten.

Tillsammans med framstående svenska konstnärer, som t.ex. Gustav Ankarcrona, Carl Larsson och Anders Zorn skapades den allmänna Svenska  Nationaldräkten.

Färgerna på dräkten är svenska flaggans blå-gula, och eftersom Sverige, när dräkten skapades, var i union med Norge, finns det en röd-gul-blå variant med tanke på Norges flagga.

Dräkterna har mörkblå kjol, rött eller blått livstycke och gult förkläde med röd resp. blå bord med broderade prästkragar. Överdelen i bomull har knypplad spets på krage och manschett. Dräkterna finns också med livkjol.