Nolagillet i alpin terräng
En grupp med ett trettiotal förväntansfulla resenärer anlände till Kittelfjäll en fredag och började omgående vandra mot ”Stinas kullar”.
VANDRINGEN GICK i låglänt terräng omgiven av höga, branta fjäll. Passande nog kom man snart till en naturskön plats vid en bro över Vojmån som gjord för att inta sin lunch i det fria. Utan större strapatser gick man sedan vidare och kom så småningom tillbaka till hotellet. Där fick man uppleva hur solnedgången färgade Borgafjällets lodräta bergväggar röda på andra sidan Vojmådalen.
FÖRSTA DAGEN bjöd alltså på en snäll vandring som inte förvarnade om vad som komma skulle.
Nästa dag blev däremot en riktig prövning. Vandringen skulle gå längs fjällkammen på Kittelfjället.
Direkt när man lämnade vägen
och gick in på vandringsleden så fick uttrycket ”alpin
terräng” en mycket konkret innebörd.
STIGEN GICK REDAN i början väldigt brant uppför, näst
intill så man fick krypa på alla fyra. Med stigande höjd
glesnade björkskogen och snart vidtog rena bergsklättringen
och vissa passager fick man besegra med hjälp av fastsatta löst
hängande rep. Men väl uppe på fjällkammen, som började
med en stor platå, fick man riklig belöning i form av en vidunderlig
utsikt ända till de snöklädda fjällen på norska
sidan.
VANDRINGEN FORTSATTE sedan längs fjällkammen. På slutet
av dagen hittade gruppen en lämplig nerfart mellan två av Kittelfjälls
berömda raviner som är ovanligt djupa och har bildats i ett
täcke av finkornig morän.
Vid ankomsten till hotellet stod två stora vildmarksbad färdiguppvärmda
för ett avslappnande bad i det fria.
Elvira Carlsson sitter tryggt på pappas rygg när Nolagillet utmanar Kittelfjället. Foto: Kent-Åke Hörnlund
PÅ KVÄLLEN EFTER den gemensamma middagen kopplade nolagillarna
av med dans och visor i lättsam samvaro. Efter den strapatsrika dag
två var tredje dagen helt fri för egna aktiviteter.
NÅGRA GICK ÅTER UT på vandring, några tog fram
sina instrument och några passade på att utöva sina konstnärliga
talanger och förevigade utsikten på målarduk. Trots att
det var mitten av september var det hela tiden varmt och soligt med svaga
ljumma vindar så Nolagillet fick verkligen en behaglig upptakt inför
vinterns dans- och spelövningar på Gnistan.
Text: Kent-Åke Hörnlund