När kommunen hade möte inför kulturfestivalen var vi med och lade fram tanken om en Kulturell Helkväll på Blå Forell, nej, det måste bli Nordan, då Blå Forell brunnit. Efter mötande och tänkande slutade det hela med att Gellma skulle stå som arrangör för denna helkväll, där föreställningen om Vifast skulle vara en naturlig del.
Träningshelger med Anders planerades och vi kom på att han är ju spelledare på Gammelstadsstämman, så vi borde ta med föreställningen dit.
Det gjorde vi.
Ryktet om detta gick och vi fick en förfrågan om att visa berättelsen om Vifast i Svartbyn i Överkalix i september.
Vi tackade ja, och den varianten finns som två klipp på "Gellmatuben", klicka här
Att rodda en kulturell helkväll är något helt annat än att göra ett eget dansprogram, som andra fixar scen för.
Vi ville att det här skulle bli bra och trevligt! För både artister och publik. Men för att det skulle bli en helkväll behövdes fler aktörer. Vi tog kontakt med Kullekören och Malmbergets teater och de vill vara med. Då var "föreställningen" kirrad. Men för att synas och höras behövdes ljus och ljud!
Vi kontaktade Daniel Lehtmusaari (som hade hjälp av Jonatan Nilsson) och Björn Stenberg.
Budget gjordes och vi kunde konstatera att vi behöver pengar, även med full salong. Vi började söka sponsorer både här och där och fick napp, ibland efter påminnelser. Tack till alla som bidragit! Karin har tumme med Norrbottens läns landsting så efter välskrivna bidragsansökningar beviljades vi pengar för både det ena och det andra och det tredje.
Vi ville ha långa pauser med möjlighet till trevlig samvaro med nåt att stoppa i munnen för publiken medan vi riggade om scenen. Anders Aasa gick med på att ha mingeltallrikar och annat att inmundiga. Vi sålde biljetter även till det. Pausunderhållning bör vi ha. Små nedslag i minglandet. Ida Karlsson och My Spets med deras street-dansande tjejer (ABF), Johan Juuso (trubadur) och ABF:s Bollywoodgäng engagerades. Affischer, biljetter och programblad produceras efter manus- och bildinhämtande, redigerande och lite mer redigerande.
Jerker Johansson, kommunen, bokade lokal för scenrep - genrep - föreställning. (3-4-5/ 10, torsdag - fredag - lördag). Det tackar vi för och det funkade bra för alla dryga 60 involverade. Men ack den lycka som varar beständigt!
Under våren meddelade Jerker att Riksteatern kommer upp och behöver lokalen under fredagen - alltså flyttade vi scenrepet till onsdagen. Tur har vi: alla kan! I slutet av augusti kom nästa kalldusch, i ett e-post till Jerker svarade han att vi inte kunde vara i lokalen på onsdagen. Scenrepstid blir nu på tisdag. Med många människor inblandade är det inte gjort i en handvändning. Efter resplanekorrigerande för våra långväga medverkande och schemaändringar mm samt stor välvilja bland alla inblandade fixade vi det.
Scheman för reptider upprättas, biljettförsäljare tillfrågas, kör och teaterbehov tillgodoses (materiella sådana).
Föreställningen bör filmas. Filmare engageras. Tyvärr hände nåt så det blev ingen film. Daniel behövde hjälp med att frakta ljusutrustningen och efter bästa förmåga hjälpte vi också till att rigga ljud och ljus. Vår Anders är en klippa! Under repetitionerna kom körledaren Maria på att det vore stämningsfullt med lite fiolspel i en låt . Anders hakade på.
Teatern fick också idéer - tango på dragspel live vore bra och en bröllopsmach skulle sitta fint. - Ja visst!, säger Anders och helt plötsligt är han delaktig i alla tre föreställningarna.
Den kulturella helkvällen är inne och allt och alla är på plats i tid. Dörrarna kan öppnas. Förväntningarna är inte särskilt stora med tanke på det klena förköpsresultatet. Men när ridån går upp kan vi med glädje se att salongen är nästan halvfull. Under pauserna kan aktörerna ta sig en frukt eller två och i minglet i foajén uppskattades våra pausfåglar och stämningen var mycket god!
Publikkommentarer var bland andra "Det här ska ni göra om", "Oh vilken trevlig kväll" och "Tänk vilka talanger Gällivare har"! Föreställningens tredje akt avslutades med alla(nästan) medverkande på scen i en gemensam avtackning med sång till publiken och rosor till de medverkande. De hade hållit sig! Både de medverkande och rosorna. När publiken släntrat ut bjöd vi på en nattmacka till alla som orkade stanna kvar. I vanlig och behövlig ordning berömde vi varandra och alla tyckte, som jag uppfattade det, att det varit en lyckad kväll. Kör och teater tyckte det var lyxigt att bara vara artist.
Tack ICA och Alla tiders café för reducerade priser. Ja, Gellmalaget kan vara riktigt stolta och nöjda över detta arrangemang - trots några missar här och där.
Därefter var det "bara" efterarbetet kvar. Utbetala arvoden och övriga utlägg, redovisa till NLL och distriktet.
Sist men inte minst - här är vår föreställning //Ingrid Johansson
Till Lahna-Villes schottis beskriver vi hur Vifast och hans familj kom till Landsjärv och hur det kom sig att han fick bo hos lantbrevbäraren Vilhelm Johansson (Lahna-Ville) och hans hustru, lärarinnan Alvina Ponga. I Vindelisken berättar vi om hur byns gamla människor lärde honom konsten att slöjda och växtfärga samt att han lärde sig gamla visor och traditioner.
Som 14-åring tvingas Vifast flytta från Lansjärv för att bo hos fadern i Närke. Han har en brinnande hemlängtan och när han vid 17-års ålder gjorde Båtbyggarvisan tänker vi oss att han tänker på sin fosterfamilj och allt trevligt han fått uppleva med dem.
Anders Hällström och Lovisa B Eriksson sjunger "Pärlan" för att illustrera hans religiositet. Nyfikenheten och kunskapstörstandet efter gamla traditioner och levnadssätt präglar hans liv. Både i ord och handling. Periodvis jobbar Vifast åt länsmuseerna i Luleå och Umeå. Att vi idag har den kunskap vi har om bl a det norrbottniska folkliga dräktskicket är till stor del hans förtjänst. Han åkte runt i länet och intervjuade människor, letade i gamla rivningshus, gick igenom hus- och bouppteckningar för att ta reda på hur folk var klädda. Han var noga med att allt skulle vara riktigt. Under åren som folkdansare har vi (vi som kände Vifast) nog alla någon gång fått ett tyg/band eller ett tips vad vi ska ha på oss och hur dräkten ska bäras för att visa hur den bars när den var aktuell, i sitt historiska sammanhang. Detta åskådliggör vi till en Rimppa.
Vifast blir en välkänd gäst på kulturarrangemang och håller bl a hantverkskurser både i Sverige och utomlands. På kurser var han uppe före tuppen och väckte oss med sitt spilopipaspel. Anders spelar här. Var han inte ledare för någon "Vuxenkurs" tog han hand om barnen. Vifast var mån om barnen och de gick ofta i första hand. Han sa sällan nej till aktiviteter där barn/ungdom var involverade. Han berättade gärna historier, skrönor både från den verkliga och den andliga världen. Båda lika övertygande. Han lärde ut gamla traditioner och hantverk, delade med sig av sin musik och dans. Vifast har sagt att "utan historia har vi ingen framtid" och "Det är barnen som ska föra kulturen vidare". Här dansar vi en långdans till Getterna små som övergår till Du bara går och sover. 1 och 20 för att avslutas med lite Pelle (leken kull). Inspirerad av musik och berättelser från bygden gör Vifast också egna låtar. Om Lokomobilen skrev han en låt som vi gjort en dans till.
Anders spelar, sjunger och berättar om sina upplevelser tillsammans med Vifast. Lahna-Villes schottis var på nåt vis Vifasts signaturmelodi och därmed säger vi Tack och bock!
Vifast Björklund blir bara 60 år gammal.
Han avlider den 20 november 1988 på Kalix sjukhus, efter att ha drabbats av cancer.
Vi minns honom och den vidarebefordrade kunskapen kan ingen ta ifrån oss och vi delar gärna med oss.
Vill du också hedra hans minne, sätt in en summa på hans minnesfond - mer information om det finns på Folkdansringen Övre Norrlands hemsida.
Text: Lovisa Eriksson och Ingrid Johansson. Foto: Fredrik Mickelsson