Redan då ridån gick igen för sista gången till fjolårets revy hade Lovisa Eriksson och Ingrid Johansson tillsammans ledningen av teatergruppen bestämt temat till årets revy.
Temat skulle vara James Bond och allt vad det skulle innebära, vilket de inte då visste, med musik, texter, kläder, danser, sketcher, scener med mera.
Tidigt i höstas fick vi på en onsdagsträning ett smakprov på musik från olika James Bondfilmer som vi skulle dansa och sjunga till, och som vanligt tänkte vi andra, dock inte Lovisa och Ingrid, hur ska vi fixa detta?
Danserna i Revyn Inledningen är den berömda scenen från många Bondfilmer, silhuetten av en person och James Bond som kommer in och avfyrar ett skott. I revyn dansar Emelie Jonsson, Johanna Annersand och Evelina Nilsson en mycket vacker silhuettdans koreograferad av Ingrid och Lovisa.
Jim Niva, Gun Olausson och Lovisa kommer in och avfyrar skott, medan resten av ensemblen kommer som en lång mask med handen formad som en pistol och avfyrar ett skott i sista takterna. Musiken är den välkända, från flera Bondfilmer, "The James Bond theme". Lovisa sjunger texten som hon och Ingrid har skrivit.
Gun Olausson sjunger mycket bra, och det visas genom att hon är med i många sångnummer. I "Agata 83 ser rött", som handlar om den gamla damen på ålderdomshemmet som ser tillbaka på sitt liv där allt bestäms av hormonerna, sjunger Gun till melodin "From Russia with love" ur filmen "Agent 007 ser rött". Texten har Ingrid Johansson och Barbro Juuso skrivit. Gun sjunger även i "Bondstreet", där faktiskt ingen James Bondmusik förekommer, som handlar om invigningen av den renoverade Storgatan i Gällivare. Gellmalaget dansar schottis i bakgrunden.
I sketchen "Bondbrudar" har Gun själv skrivit texten till melodin "Goldfinger" ur filmen med samma namn. Den handlar om en filmagent som söker bondbrudar, där ett antal kvinnliga lantbrukare missuppfattar det hela och tror det gäller bondbrudar, en fortsättning på TV-serien "Bonde söker fru".
Gellmalagets första egna dansnummer är sista numret i första akten. Musiken är "Live and let die", Paul McCartneys kända titelmelodi ur filmen "Leva och låta dö".
Scenen är en fin hotellmiljö och alla är mycket vackert klädda, herrarna i smoking och damerna i vackra klänningar och glittrande smycken. Alla har ett champagneglas i handen. Jim Niva och Kurt Lindström representerar James Bond och dennes fiende. Dansen inleds med partier ur "skridskodansen", "Pas des Patineurs", en av våra sekelskiftesdanser. Vi skålar mot varandra och är mycket uppspelta.
Dansen fortsätter sedan i rasande tempo där Kurt jagar Jim genom korridorerna på hotellet, som gestaltas av de övriga dansarna som rör sig och ständigt formar nya korridorer. Dansen ändrar sedan tempo och fortsätter med en mingeldans, där dansarna skålar med varandra och är mycket uppsluppna.
Dansen ökar ånyo tempo och Kurt jagar åter Jim men nu genom svängdörrar som övriga dansare har bildat. Vi dansar sedan skridskodansen en gång till innan Jim och Kurt slutligen möts öga mot öga. De gör en kort-kort-kort version av oxdansen innan alla fryser i dansen.
Johannes Sundelin kommer in med en bazooka och skjuter hej vilt runt omkring. Han faller själv sedan för en kula avfyrad av Johan Bond alias Johan Juuso, som förklarar att det nu är paus med kaffe och fika.
Andra akten inleds med sketchen "Älskade spion" och föreställer ett avsnitt ur "Mitt i naturen". Johannes Sundelin är reporter och gör ett reportage om den norrbottniska ungkarlen, "Gubbus latus latus" som är mycket rädd för unga brunstiga honor.
Numret följs av Gellmalagets andra stora dansnummer som föreställer ett inspelat nummer av "Mitt i naturen". Scenen är på Nex hotell och visar de brunstiga honornas jakt på hanarna.
Musiken är "Nobody does it better", från filmen "Älskade spion". Dansen en menuett, där Lovisa och Ingrid har gjort om den från polsketakt till 2/4-takt. Honorna spanar in hanarna och rör sig förföriskt i dansen mot hanarna och fångar dem så småningom i en virvlande ringdans. Lovisa fångar Kurt och de framför dansen mycket stiligt med alla turerna i menuetten, sidsteg, sidbyte och polskan.
Avslutningsnumret har Ingrid och Lovisa skrivit text till och koreograferat. Musiken är "The man with the golden gun" ur filmen "Mannen med den gyllene pistolen" och sjungs av Jenny Dahlén. Vi rör oss i olika formationer på scenen och bildar slutligen ett långt led och tackar publiken med sång.
Fyra föreställningar
Vi hade fyra fullsatta föreställningar med premiär den 15 februari 2009. Många personer som såg revyn kommenterade att "detta var
den bästa de hade sett". Vilka krav ställer inte detta på nästa revy, skrämmer det eller stimulerar det?
NSD´s recension var mycket positiv, "Amatörteater på hög nivå, Ännu roligare och ännu professionellare än tidigare år framförs de rappa scenerna av skådespelarna i 25-mannaensemblen."
Vi hade satt upp 23 nummer exklusive två korta sångnummer,
"Tack för att du har betalt biljetten" och
"Tack för att du kom tillbaks efter pausen", med SVT´s informationskampanj
"Tack för att du betalar din tv-avgift" som idé,
samt en älg, spelad av Daniel Lehmussari, som kom in på scenen några gånger och skulle illustrera älgen som har figurerat i samhället en
lång tid i vinter.
Alla sketcherna höll hög klass varav några hade det lilla extra, av publiken att döma. I "Snarkningen" (Sängen är inte stor nog) spelar Lena Hillblom och Heikki Rusanen paret där deras snarkningar övergår i ett infernaliskt gräl om allt möjligt i hemmet.
I "Banken" (Money Penny) spelar Lena Hillblom, Ulla Jönsson och May Norberg tre ilskna tanter som är minst sagt uppretade över att deras pensionspengar har minskat i samband med bankkrisen.
Mest uppskattat av publiken var nog Johannes Sundelins och Daniel Lehmussaris "Predikanten" (I hans majestäts heliga tjänst). Daniel är en engelsk predikant och Johannes en Överkalixbo, som bara har tolkat efter skoter, och översätter predikantens ord till likalydande ord på svenska, till exempel "peace" blir "pissa", "halleluja" blir "handla i lule". Publiken tjöt av skratt.
Regin har Barbro Juuso stått för och för koreografin Ingrid Johansson och Lovisa Eriksson. Därtill kommer alla andra som har gjort fantastiska saker som till exempel ljud, ljus, smink, och rekvisitörer, burit utrustning fram och tillbaka, skrivit texter med mera.
