I föreställningen får vi se: Den stackars oskyldiga flickan Rut, som är dotter till den rike storbonden Jakob, som är granne till den ävenså rike storbondsonen Knut, som i sin tjänst har den fattige men oemotståndligt charmige drängen Anders, som tyvärr har prasslat lite i höet med den arma pigan Fia, som litade på karlsloken Länsman i bygden hör egentligen inte alls till historien, som nu kan börja...
Musik: folkmusik från Norrbottenm inspelad av Anders & Agneta Hellström-Wiberg
Orginalmanus: Albertina från Heden
Manus/ regi: Gellmalaget
Lars Ek skriver:
"Min första roll i pjäsen hade jag 1979 i Wohratal i Västtyskland. Något år senare var pjäsen omgjord till en kritik av
Ungdomsringen, Åldringsringen (som Gellma visade på riksstämman i Kiruna). Den häftigaste varianten är nog den franska som vi hade på en
fransk fest efter ett besök av fransmän. Stig Pettersson gjorde då en oförglömlig rollprestation - ingen minns vad han sa, bara att det
var så himla bra."
Så hade Elisabet Martinsson och Ingrid Johansson räknat ut att vi kan dansa Norrbottningarne.
I pjäsen förekommer sex roller.
Varje roll innehas av 2-3 dansare.
Till historien har de funnit olika danser som framförs samtidigt som replikerna.
Martinssons åkte till Kalix för att med Anders och Agnetas hjälp göra en CD, som klipptes ihop av Elisabet och Pauli Raitaniemi i Paulis dator.
Danserna och teaterspelandet har förbättrats hela tiden. Mest imponerade har vi varit av Jannes sätt att lära sig att dansa. Grabben kunde inte många steg före, men nu är han en förträfflig dansare. Jim Niva har också utvecklats till en humoristisk dansare, i varje steg ses det där lilla "full i fan-gubben". Gun Olaussons och Jims sätt att pussas i snuspolka var så bra att det blev till affisch.
Föreställningens premiär hade vi en midsommarafton på Hembygdsområdet i Gällivare.
Nästa föreställning var på Rallarfesten i Kiruna. Där fattade publiken inte riktig vad dom såg på. Men när storbondsdottern Rut utbrister "Detta var mitt sista skrik, nu blir även jag ett lik" gick det upp ett ljus och jublet utbröt. ...för att nämna några föreställningar.
Gellmalaget har skapat en helt ny genre av folkdansuppvisning, igen.
Läst i "Hembygd i norr" 3/2000 (en tidskrift utgiven av Norrbottens hembygdsförening), där man recenserade Rallarfesten
2000:
"...Söndagens pärla var Gellmalaget med dansfolklustspelet Norrbottningarne. Här har folkdansen tillförts humor, buskis och
grekisk tragedi. Där fick många det goda, glada skratten som förlänger livet. Ja, åtminstone till allhelgonaveckan 2001 då det är
Rallarfest igen."
Artikel från årsberättelsen 2000