Under tre intensiva dagar hölls dansuppvisningar i Tavagnacco, Pagnacco och Udine, som ligger i regionen Udine, ca 30 mil öster om Bologna.
Vi blev VARMT mottagna (ca +30º) av vår "personliga " värdinna Patricia, som verkligen gjorde vad hon kunde för att vi skulle trivas. Att sedan våra förutfattade meningar om organisation och tidspassning stämde kunde inte hon hjälpa. Trivseln var det inget fel på.
Väl framme i Pagnacco blev vi härbärgerade i en skola för präster (som troligen hade någon form av lov) med en antagligen typisk spartansk inredning: Stora kala rum med varierande standard på sängarna men med en mycket vacker utsikt mot Dolomiterna dit för övrigt ungefär hälften av gruppen gjorde en liten utflykt efter festivalen. Övriga besökte då Venedig.
Våra uppvisningar blev som vanligt uppskattade och pressen skrev bl a om det "leende Sverige" och att vi i "Brysselspetsen" förstärkte vårt nordiska arv genom det extra gula håret.
Varma applåder erhöll vi även under våra övriga föreställningar och Gellmalaget fick en stor överraskning när det Italienska laget Eco Lucano framförde en berättelse som på många sätt liknade vår, men här var det en flicka som var nära döden pga ett bett av en Tarantellaspindel. Självklart kom även här en "klok gubbe" och hjälpte henne tillbaka till livet.
Ledaren för detta lag bjöd också Gellmalaget att förlänga Italienresan genom att deltaga i deras festival i Marconia i södra Italien i augusti!!!
Festivaldeltagarna var också närvarande i en vacker ceremoni i Pagnaccos kyrka. Varje grupp framförde sång eller musik. En mindre grupp ur Gellma sjöng bl a en underbart vacker psalm. Ett besök hos borgmästaren i Udine med utbyte av presenter från vår "bormästarinna" Märit Palo fanns också med på programmet.
Så skulle vi då fortsätta som planerat till Florens för ett privat besök. De muntliga kommunikationerna visade sig inte ha fungerat särskilt bra. Vi trodde att allt var ordnat för busstransport men detta kände inte Patricia till. Men naturligtvis löste sig allt.
Värdföreningen ställde upp med buss till Udines järnvägsstation och därifrån åkte vi alltså (på egen bekostnad) tåg till Florens på ca 5 timmar. Och det visade sig att vårt lilla hotell låg på bekvämt gångavstånd, inte bara från järnvägsstationen utan också till Florens mest kända sevärdheter såsom Ponte Weccio-bron, Uffizigalleriet och den stora domen. Här fanns självklart många turister så på dessa populära platser var trängseln stor. Men italienarna har stort tålamod och är mycket vänliga mot turister.
Efter Florensbesöket skingrades gruppen för att fortsätta sommaren på olika håll, men som alltid efter en gemensam resa finns massor av minnen att byta mellan varandra när vi träffas igen.
Från verksamhetsberättelsen 1999