Midsommar – lekledning

Stämningen var på topp på Saltarö – även denna midsommarafton.

Tomtägarföreningen för Saltarö-Skärmarö på Värmdö i Stockholms skärgård hade bjudit in till dans runt midsommarstången en timme tidigare i år än i fjol, klockan 14:00.

Det seglade upp ganska mörka moln på himlen då, men det gjorde ingenting. Det var närmast perfekta förutsättningar för dans runt stången. Lagom temperatur och en och annan vindpust. Kvällen före hade det blåst ordentligt och musikbåsets tak hade fått säkras med flera lövade ”tältpinnar”.

Många kom i sista minuten, det var tätt med festklädda på de små vägarna in mot fotbollsplanen vid två. Ett större sällskap kom med lastbil, typ studentflak.

Ett gäng kom efter att vi hade slutat men de dansade på egen hand runt majstången.

Birgit och Helena hade också behövt oväntat lång tid för att köra från Södermalm, över 1,5 timme.

Viola och Lasse kom med egen båt från Norra Stavsudda, de var i god tid.

Det här var fjärde året i rad, efter pandemin, Appell hade uppdraget att leda lekarna. Deltagarna på Saltarö är ett fantastiskt gäng. Förväntansfulla, energiska, entusiastiska, lyhörda. De vill att det ska flyta och bli bra. Stora och små sida vid sida, äldre och bebisar.

Vi bildade en, två och ett tag tre ringar. Det är svårt att hålla ihop ringarna ytterst, men dansen flyter faktiskt bra och samordnat ändå.

Birgit instruerade och sjöng tillsammans med Saltarös Anders Lindqvist som spelade keyboard. Helena och Viola visade rörelser och riktningar i dansen och Lasse höll bästa möjliga ordning på ringarna.

Det var Räven raskar, Vi äro musikanter, Dansa i en ring, Prästens lilla kråka, Viljen i Veta, Små grodorna ända till små myggorna, Så gå vi runt om ett enerissnår, Känner du Lotta och Karusellen innan vi tog paus en stund. Sedan en omgång till då vi även dansade till Morsgrisarna och Nippertippan. Efter den avslutande Raketen sjöng alla som ville Idas sommarvisa, och så gick vi in i högsommaren.

Det fanns fler dräktklädda deltagare än de senaste åren. Roligt att se, även om det är allmänt festlig klädsel och många blomsterkransar i håret på både kvinnor och män, och alltså vackert redan så.

I pausen blev det givande samtal med dem som bar dräkt, Blekinge, Vingåker och Sverigedräkten (och andra som kom fram till oss och ville berätta om sina dräkter därhemma, såsom Värendsdräkter i Småland). Varje tyg har liksom sin historia. Ett egentillverkat kattunförkläde. Någon dräkt hade flyttat med till USA men sedan kommit hem till Sverige.

Två kvinnor bar den lokala Värmdödräkten och hade mycket att berätta om den, deras dräkter var sydda av respektive mor och moster.

Glädjande att de här plaggen kommer ut till allmän beskådan på midsommarafton.

Detta år hade tomtägarföreningen inte ordnat något lotteri där det skulle dras vinnare eller ytterligare aktiviteter så efter de sista tonerna tömdes fotbollsplanen ganska snabbt.

Viola och Lasse tog sig hem över vattnet,  Birgit och Helena åt midsommarpicknick vid klubbhuset. Vi tog även en promenad ned till bryggan, där vi festat på Franséns båt tidigare år, och ned till badplatsen där man har svalkat sig i havet. Men i år räckte det att bara titta.