Gillet deltog 1961 i en TV-inspelning om Waldemar Atterdag med Bo Bjelvenstam som regissör. Man har t o m medverkat i ett par radioprogram på 1950- och 1960-talen!
   Under 1950-, 1960- och 1970-talen gavs på somrarna varje vecka en underhållning som kallades "Kvällskvitter" i den dåvarande nöjesparken Murgrönan i Visby. Givetvis deltog folkdansgillet då och då med uppvisningar under kvitterkvällarna.

   År 1976 kom en inom folkdanskretsar välkänd person till Visby och blev snart dansledare i folkdansgillet, nämligen Hans Burell. Under hans ledning satte man inom Visby Folkdansgille upp dramat "Operation Brahe", en danskavalkad genom tiderna. Detta utvecklades år 1980 till något som döptes till "Kerstin och Arne" efter huvudrollsinnehavarna. Med olika danstablåer illustrerades här dansens utveckling från farandol till rock. Föreställningen framfördes runt om på ön vid 6 olika tillfällen för att till sist göra succé på Rättviksdansen. Hasse Burell skapade också 1980 den första nya svenska folkdansen sedan 1935, "Kadrilj 80", med specialkomponerad musik av Bo Landberg.

   1982 såg en ny dansteater dagens ljus, då det var dags att framföra "Täunflacken". Denna teater hade under Hans Burells dynamiska ledning under ett års tid skapats av olika arbetsgrupper ur gillet och avspeglade olika perioder i Gotlands kulturliv. Med utgångspunkt från bygdeforskaren Theodor Erlandssons skrift "En döende kultur" framställdes arbete och fritid på en bondgård under 1700-talet och med hjälp av Pelle Sollermans romansvit om den kände köpmannen Jacob Dubbe fick åskådarna en inblick i en societetsbal hos Gotlands Fornsals skapare P A Säve vid 1800-talets mitt. På något sätt lyckades regissören också blanda in både Näcken och balettmästare Anders Selinder i programmet! En avdelning i "Täunflacken" visade sålunda ett antal av Selinders allmogedanser.
Föreställningen gavs våren 1982 vid fem tillfällen på Rondo i Klintehamn och gavs samma sommar på stora scenen under Rättviksdansen. Allt som allt var c:a 80 medlemmar i gillet inblandade i produktionen som kulissmakare, scenarbetare, skådespelare, dansare med mera. Vad betyder då "Täun-flacken"? Jo, glittret i rimfrosten på gärdsgården en vintermorgon!

   År 1988 var det dags för en ny teateruppsättning kallad "En bagatell på Wisborgs slott". Historien vävdes ganska löst runt en Johan Blanck som på drottning Kristinas tid var fogde på nämnda slott, men som av okänd anledning fick avsked på grått papper av drottningen. Varför just detta tema? Jo, denne Johan Blanck har en ättling i rakt nedstigande led i Visby Folkdansgille, nämligen Maigun Sönnergren, hustru till gillets nuvarande hedersordförande Kjäll Sönnergren! Drivkraft bakom denna uppsättning var författaren Helene Körner och regissören Ragni Carlsson-Sebek. Musiken framfördes av en kvintett på bl a cembalo. Denna dansteater gavs runt om på Gotland i ett tiotal bygdegårdar vintern 1988/89.

   TV-programmet "Café Norrköping" lyckliggjorde Visby midsommaren 1993 och Visby Folkdansgille fick äran att delta i midsommaraftonens firande, som av tv-mässiga skäl hade flyttats till Almedalen i Visby.

Alltsedan år 1996 har dansare ur Visby Folkdansgille vid ett flertal tillfällen deltagit i folkdansmässan "Träd in i dansen".

   Visby Folkdansgille är också en av medlemsföreningarna i Föreningen Gotlands Folkdansfestival, som de senaste åren anordnat Gotlands Folkdansfestival i samarbete med Fritidsanläggningen Kneippbyn.